Ljusglimtar ☆

En torsdag kväll för 2 veckor sedan, så ringer telefonen och det är Thorsten Flinck. Han kom hit och vi satt och pratade i några timmar om allt mellan himmel och jord. . Vissa bitar från våra samtal har satt sig kvar. Bl.a när han tog upp mitt skrivande. Han är väldigt nöjd med min recension av honom. Fick frågan om jag fått mina texter publicerade. Jag läste upp en dikt för honom som jag skrev i tonåren. En text som utan min tillåtelse blev en låt, som två kända dansband har spelat in. . Har tänkt en del på allt han sa ang mitt skrivande. Jag har ju på olika sätt skrivit hela mitt liv.. Redan tidigt i livet har jag fått beröm för mitt skrivande. Att jag formulerar och uttrycker mig bra. Har en känsla för att berätta på ett lockande sätt. För mig har det varit ett sätt att få ur mig inre känslor och tankar i en kreativ form. Efteråt har det alltid känts lättare inombords. Att bortsett från mitt skrivande på kultursidan.nu, få mina texter publicerade, eller tjäna pengar på det, är inget jag hittills gjort någon ansträngning för.. Men kanske något jag borde ha i åtanke? . Något annat som i dagarna har stärkt mig.. Är att en tidning i Dalarna har köpt rättigheter till ett foto jag tagit på just Thorsten Flinck. Som de publicerat på nätet och i sin papperstidning. Blev riktigt glad över detta faktiskt! . Även om året generellt har varit tungt, så har hösten bjudit på små händelser som lyft mig. Tankar och idéer frodas åter i en positiv anda. En känsla av att allt är på väg att vända. Samtal som gett mig insikter och möjligheter. Som stärkt mitt inre som individ och som konstnär. Tänk att små vänliga ord och små händelser, kan bidra med en så stor känsla inombords.