Time for an explanation

Okej... Det inlägg jag ska skriva här nu, känns inte så kul,men det känns ändå nödvändigt att skriva detta....Många är ju emot omplacering och jag är inte ett stort fan heller.Jag tycker man noga ska ta reda på all fakta man kan, Innan man skaffar djur.Att man ska veta att man kanske har djuret i 15 år,att man ska hitta en bra uppfödare och sen en personlighet på djuret,som verkar matcha en själv och det man söker någorlunda.Men trots att man är noga och grundlig Innan man köper djuret,så kan det ju faktiskt gå fel Ändå... Så blev det för mig och Wilmer.
Jag tycker man ska lägga ner mkt tid på att försöka få ordning på problem,innan man placerar om ett djur. Man ska Inte ge upp för lätt.Men som i Wilmer's fall så var stress och ångest största problemen.Han mår inte bra av att bo i stan, medan Jag inte vill bo på landet.Jag har kämpat med att få honom att vänja sig vid stadsliv, men utan resultat.Har även tagit hjälp av hundkurser, samt kontakt med hund-experter.Wilmer's syskon är visst likadana och då jag varit i kontakt med de som ägerhans syskon, så har jag förstått att uppfödaren avlat på stressad tik.Det fick mig att förstå att denna överkänslighet, nog aldrig går att få ordning helt på.
Jag gav ändå inte upp, utan gjorde allt jag kunde...Till slut så tog min ork och motivation slut. Han vande sig aldrig.När orken försvann, så blev det att jag hann aldrig återhämta mig.Jag blev utmattad lixom. Han blev då värre och vi hamnade i en dålig cirkel.Jag kan förklara att hans osäkerhet, stress osv, fick han ut genom att han gjorde utfall mot allt. Fler ggr per dag och på Varje promenad. Även på sånt som inte lever, tex digitala reklamskyltat. Vissa utfall var väldigt starka.Jag behöver nog inte förklara att våra promenader inte blev så trevliga...Han slappnade inte ens av hemma i vår lägenhet.För hörde han någon i trappen, eller om han hörde någon utanför fönstret,så blev det utfall som var baserade på osäkerhet och rädsla.Han har även fått Ångest av konstiga saker, som tex då jag öppnaren möbellåda, tar mig ett tuggummi, tar mig en halstablett med mera...Jag har dock genom åren jobbat bort såna ångestproblem till stor del.

När vi varit i naturen, skogen, på landet och i såna mer harmoniska miljöer,
så har han blivit en helt annan hund. Kroppsspråket blev avslappnat.

Han blev en glad kille som plötsligt älskar livet och springer glatt runt.Fantastisk på lydnad, kan gå lös, lyssnar fantastiskt. Riktigt lycklig kille.Men när vi sen närmade oss stan igen, för att ta oss hem, så blev kroppsspråketplötsligt helt Förtryckt. En kille som plötsligt inte trivs och inte mår bra....Trots alla dagliga utfall, där faktiskt många av dom varit starka utfall.Så har det ändå varit tydligt länge att Wilmer inte är en problem hund. Eftersom han bara är så där överdrivet stressad och jobbig i stan,så har det inte varit svårt att förstå att det är just stadsliv han inte klarar av.Han är ju en känslig kille generellt, men på landet så ser man inte hanssämre sidor alls lika ofta. Det är på landet han bör bo.
Man blir ju väldigt låst av att inte kunna ha med honom knappt någonstans.Han blir sönder-stressad och ibland totalt panikslagen.Mitt samvete blir ju inte bra av att han sitter ensam hemma medan jag är ute heller.Även om jag skulle ha bil att ta mig till naturen, så bör han ju ändå klara avvår Vanliga vardag i stan, samt kunna slappna av Helt i sitt egna hem.Eftersom varken Wilmer eller jag mår bra i längden av situationen,så måste man till slut tänka logiskt och långsiktigt. Han är trots allt över 4 år nu.Jag övervägde länge och mkt ordentligt, men valde till slut att placera om Wilmer.Annonsen var ute länge. Jag ville ju Inte ta första bästa familj.Jag ville hitta rätt familj till Wilmer. En permanent ny familj som kan passa.Det har varit en långdragen process som tagit Månader, men nu var det dags!Jag badade Wilmer i måndags, så han är fin vid leverans.Jag klippte klor, kardade päls, tog bort tandsten och samlade ihop hans saker.I fredags så kom det ett trevligt par och hämtade Wilmer. Dom bor perfekt i skogen och har tagit emot omplacerings shelties förut.Den dom har nu, var misshandlad. Dom vet att det krävs mkt Tålamod och kärlek.Jag är säker på att dom kan ge Wilmer ett bra hem och att dom är förstående ♥

Jag skickade med bl.a matskålar, långlina, två koppel, bajspåsar, hundben,
massa gossedjur (som han ju älskar), torrfoder och vi skrev på alla papper.

Nu är alltså hundägarbytet ordnat på riktigt. Jag är numera ingen hundägare längre.Hon grät när vi skulle säga hej då. Det är ju ingen kul situation som hon förstod.Det blev så klart tårar för mig också, efter att jag vinkat av dom.Wilmer kommer alltid ha en plats i mitt hjärta ♥ Han är en charmig och go kille.Men han bör bo på landet, för att få ett värdigt liv, utan stress och rädslor.Vi ska hålla kontakten och än så länge verkar Wilmer stortrivas, säger dom.Det värmer i hjärtat att höra och jag hoppas verkligen det fortsätter så ♥

Eftersom fredagen var en stor dag, så har jag valt att vara ensam i helgen.Få samla tankar, känslor, samt vila upp mig lite.Även om jag inget ångrar, så är det ju inget kul att behöva omplacera.Han är min första hund och från början var han det Bästa som nånsin hänt mig.Drömde om hund redan som barn. Nu kommer jag dock inte skaffa fler djur.Inte på många år iallafall. En dag när jag har egen familj... kanske.Efter att jag postat hundägarbyte papperna i fredags, så köpte jag hem cider från bolaget, samt lite snacks och godis. Sen hade jag en lugn tv kväll.

På lördagen städade jag riktigt, riktigt grundligt överallt.Dammsugade noga överallt, även så klart hela soffan.. Moppade noga och då även under soffa, under mattor, bakom möbler osv.

Dammade överallt med fuktig trasa.. på bord, bänkar, fönsterbrädor osv.

Bytte även lakan och sånt i sängen. Nu är det rent och även fritt på hundhår.

Nu när det ska vara djurfritt här, så är det skönt att ha en ren, ny grund, känner jag.

Jag kommer säkert behöva en del vila i början nu som hundfri.

Det har ju trots allt varit påfrestande att ha hand om hans stress och

alla dessa utfall hela dagarna, under en rätt lång tid dessutom..

Det har rivits upp lite känslor nu när jag skrivit detta inlägg, men jag ångrar inget.

Jag är säker på att mitt psyke nu kommer bli mer i balans framöver.

Hoppas verkligen att Wilmer också kommer att må bättre framöver ♥