torsdag 6 maj 2010

Agility - Kurs 4

.
Kom hem vid 21 och ställde in mina ica varor, som jag passade på att köpa på hemvägen.
Som ni nog förstår, så kom jag iväg trots allt och det var verkligen i sista minut.

Höll kontakten med Mattias, för vi ska gå resterande av kurs gångerna ihop.
Vi möttes redan på bussen och hann precis fram till klubbhuset och in i salen, 
då vi ser att klockan är exakt 18. Kursen börjar 18.

Jag har haft en dålig dag psykiskt och Wilmer har inte alls fått utlösa sin energi.....
Så det här blir en intressant dag, sa jag till ledaren på kursen.
Det är så här att Wilmer fungerar inte i skallen om han inte hälsa, springa av sig och nosa in sig.
Så jag behöver komma ett par timmar tidigare, vistas på klubben dessa timmar,
innan kursen börjar och då är Wilmer mätt på omgivning, mätt på att se hundar,
samt mätt på att springa på lek.. och då har har väldigt fin kontakt sen när kurs väl börjar.
 
Hade besök av min barndomsvän under hela månaden, sen var jag dålig igår
och nu idag var kursen, så han har inte alls fått röra sig som han behöver.
 
 


 
 
Precis som jag antog, så skulle han springa av banan så snart han blir lös.
Han tog sig låååånga frivarv och jag fick gå bortom agilityplan och försöka få in honom.
När vi sen körde igen, så fick jag ha honom kopplad lite, eftersom han kanske sticker igen.
Om inte annat så kan jag korrigera honom lite i kopplet och sen köra lös igen.




 
 
Kopplet fastnade i hinderna och hade sig, vilket skrämde Wilmer.
Så han tvekade på att hoppa över hinder ibland, 
eftersom han ju fastnat med kopplet strax innan ju, då han hoppade.
 
 
 


 
 
Sen körde jag lös igen och Wilmer sprang banan jättefint och på kort tid...
Men han blev så glad att han tog ett rejält frivarv IGEN och av banan!!!!
Jag fick röra mig bortom banan för att försöka få in honom,
men han sprang in på appelplan, för agilitybanan var inte helt inhägnad!!!!
Det var rätt så öppet längst ner på banan och jag fick inte in honom alls!!!!
Kände bara för att gråta massor!
 
Hela dan har jag känt mig deppig, utmattad och det har tatt emot som Fan att ens åka iväg!
Inte sprungit av Wilmer på några dagar 
och nu var han så uppjagad att han varken ser eller hör mig.
Hundar blir ju "döva" när dom hunnit trappas upp till hög level och då är det bara att invänta lugn.
 
 
 

Långt borta här är jag och dom övar vidare långt där borta
 
 
 
Jag försökte få in han på alla sätt, men han såg mig inte, hörde mig inte....
Kände mig precis hopplös!!!! Kände mig värdelös också!!!!
Han sprang upp till skogen och min tanke var att om en joggare kommer,
så springer han efter den och skäller galet och har sig!!!! Ofta joggare där ju.
Så Ner i bäcken och flydde ifrån mig på alla möjliga sätt......
Rymde ut i skog, ut på annan gräsmatta, ner till bäcken igen, bort mot appelplan osv osv.
 
 
 

Allt annat var mer spännande än matte, så klart!



Tog mig en kvart att få in honom och nu har jag åter igen missat massa i kursen.
Bara för att jag måste lägga halva kurstiden på att försöka fånga in nån som inte vill till mig.
När vi kom tillbaka till gruppen så var kursen precis vid sitt slut och ledaren sa sina sista ord.




Var ju förberedd..
Som sagt så visste jag ju att han kommer bli sån här idag...
För han fungerar inte alls om jag kommer till kursen för nära inpå att den börjar.
Jag behöver komma dit åtminstone vid kl 15 och vara där i 3 timmar.
Då hinner energin sänka sig, han har nosat av sig osv.
Förra onsdagen var vi på klubben vid 14.30 kanske och han var då super bra på kursen!
Jättebra kontakt och jätte bra på agilitybanan och han kunde dessutom vara lös hela kursen!
Vi blev också uppdelade att springa hinder på olika håll och då var vi lösa hundar överallt 
och det sprang folk överallt, men ändå var han hela kursen lös 
och hade super bra kontakt med mig ändå.

Pratade med mamma i telefon rätt så länge förut...
Kom hem vid 21 och vi pratade i nästan 2 timmar och då kom allt.
All stress man känt och all ilska över att han sticker iväg.....
All ångest man känt innan kursen och den frustration man kände under kursen.
Allt släppte som man hållt tillbaka stenhårt på!
Men nu faktiskt, efter den spärren släppte sig i tårar, så känns det bättre.
Behövdes komma ut på det sättet.. 
 
 
Ska lägga mig och sova nu, behöver det efter en psykiskt påfrestande dag.
Nästa vecka ska kommer Wilmer få det han behöver för att vara bra på kursen, som sagt.
Idag var kurs 4 av 6 gånger. Så alltså två lektioner kvar.
Men sista gången så ska vi träffas på tisdagen istället, 
för hon bytte kursdag med tisdagsgruppen i agility. Dom tar onsdag och vi tar deras dag.
 
 
Tack Tias för idag!

1 kommentar:

Tiggir sa...

Vad söt..Ser ut att vädret var med er idag!!
Bamse kram