söndag 22 november 2009

Love you babe!

 
Denna dagen har jag struntat i att idolerna är i stan.
När tävlingen på tv är klar, så kommer dom ju turnéra runt och komma hit iallafall,
för det har dom ju alltid gjort, så inget man går miste om ändå.

Idag började jag dagen med att prata med Wilmer i sängen.
Det tyckte han om och jag smekte honom i pälsen samtidigt vi pratade. Mys stund.
Sen gick vi upp och hade lite dragkamp! Han valde ut en leksak att dra med!
Därefter laddade jag kaffe, men satte inte på än....
Tog sen på mig massa kläder, för att inte frysa ute.
Laddade en liten fryspåse med leversnittar och sen gick ut med Wilmer.
 
 
 

Väldigt viktigt i kontakt, att man leker med sin hund!
 
 
 
Känner att jag och Wilmer lixom tappat varann nånstans på vägen...
Hela sommaren har det ju varit kaos med C-A efter vår resa till 'Big Power Meet'...
Jag mådde så dåligt av alla dessa tusen sms per dag, mail och ja... 
all press han medvetet utsatte mig för under en rätt lång tid faktiskt!
Idags läget är det lugnt! Jag sa till slut ifrån extra!
Att nu får det f-n vara bra! För detta funkar inte längre!
Wilmer mår inte bra av att jag inte mår bra och det är inte rättvist!
Det gjorde att jag lite grann låste in mig igen och det är inget liv för en hund.

När det nu lugnat ner sig mellan C-A och mig så är det ju flytt istället.
Valp har kommit, men jag har försökt få Wilmers vanliga vardag att ändå funka.
Wilmer får ju inte glömmas bara för att en söt liten valp kommer och får all uppmärksamhet.
Så jag har sett till att Wilmer ska få hänga med mamma till kiosken som vanligt,
eller då hon ska ut en kortis tex, att han får följa med som vanligt.
Bara han och hon lixom.
Vad gäller att åka till kiosken eller affären, så tar mamma bilen
och Wilmer sitter då i framsätet intill henne och han är så stolt!
Ensam med "mommo" lite, ja han är så stolt att få de små stunderna ensam!





Jag känner att med tanke på att min hälsa lite gått ner på sista tiden,
så har jag tappat Wilmer på vägen och lite mer irriterat mig än att älska honom....
Han gör utfall och han skäller! Låter som att han har mkt ilska inom sig då han gör utfall,
det hörs i hans arga skall och det måste genast bort!
Nu är han ju i den välkända 2-års ålden också, som gör att spökålder kommer igen.
Det ska gudarna veta, för han skäller och blir rädd av de mest konstiga sakerna igen..

Det krävs ett litet extra tag nu när han är inne i detta och jag får inte tappa honom!
Bara han är förbi denna två årstid, som dom ju säger är den värsta tiden!
Så har jag sen en vuxen hund att älska! Vi ska igenom denna fas tillsammans!
 




Jag tog med mig leversnittar ut och bad om kontakt med Wilmer!
Såg till också att han inte ännu ätit sin mat, för då skulle det inte finnas intresse 
för leversnittarna på samma sätt, så maten får han då vi kommer in istället.
Han valde så klart hellre godiset, framför att bry sig om tanten där borta tex..
Han sökte kontakt med mig på ett fint och trevligt sätt.
Jag kände mig glad och stolt över honom, vilket gör att det ju smittar av sig till honom.
Han gjorde så klart några utfall på vår ute vistelse, men han lyssnade snabbare då jag sa ifrån.
Jag blev inte heller arg, utan höll mig lugn och glad, 
samtidigt som jag inte brydde mig om "faran", 
utan försökte visa honom att vi skiter i det där och gör vårt istället.
Det funkade rätt fint, trots något utfall som sagt! 
Men jag är ju inställd på att detta inte vänds på en dag, utan vi måste ut ut ut och ut!







Anledningen till att jag sökt lägenhet nära city kärnan,
är faktiskt för Wilmers skull främst!
Jag har sett det som att jag då lättare har möjlighet att ha allt utanför dörren!
Att bara gå utanför och där är både lugna områden, men också folk att socialisera Wilmer med.
Min hälsa har gjort att det blir för långt till city och i det område vi nu bor,
så händer inte mkt faktiskt och är lixom bara hus och hus... inget mer.
Vi måste närmare stan för att kunna socialiseras och vänjas mer med det som Wilmer behöver.
Hans träning nu är ju att lära sig lita på främmande människor
och i det område jag nu bor så finns det inte tillräckligt för att lyckas,
och eftersom jag inte mått så bra så är det ju lättare att ta sig ut bland folket 
om man inte måste gå 40 minuter för att komma till folket, 
utan det räcker att bara gå ut, så är dom runt hörnet.
Hoppades ju mest på att få bo närmare Södra Promenaden och Wasaparken,
men nu ska jag bo vid Östra Promenaden och det är okej det också.
En bra början och en trivsam lägenhet, så jag är ändå nöjd!






Anledningen också, till att jag inte använt godis ute, till Wilmer på ett tag,
är att han faktiskt inte tog emot det då han gjort nått bra ute och skulle få godis.
Han tog den inte och det fanns inget alls intresse att ta den! Han bara vände bort huvudet!
Var säkert bara nån period han gick igenom, för nu funkar det igen!
Då han inte tog emot godis, så har jag kört med massa beröm istället!
Beröring och med rösten berömt glatt och det funkade!
Men nu igen så känner jag att jag behöver nått litet extra igen... Variera mig lite!

Väl inne så fick han sin mat och nu ville han vila lite.
Man behöver inte gå värsta promenaden, bara man tar vara på den stäcka man går!
Att man går Tillsammans och har kontakt och tränar på det man har omkring sig.
Hoppa upp på en sten, skäll inte och gör inte utfall!
Titta på mig och få belöning! Kom till mig då jag ber dig och som tack, belöning!
Det är mer värt, än att gå en längre sträcka Utan större kontakt!


Tips: Stäng av ljud på mobil och koncentrera dig Endast på din hund!


1 kommentar:

Hemmet Är Min Borg sa...

ja det får inte komma massa hinder ivägen nu, för det är inte bra han måste lita till 150 % på dig ,det blir bra när ni flyttar och de blir lugnt på allt
kraaam