Den andliga resan?

Sedan någon vecka tillbaka har jag fullständigt landat in i en egen bubbla. På något sätt så det känns som man varit i kontakt med en annan nivå av medvetande. Jag har varit själv men inte ensam. Liksom en form av andlig resa. Mentor från en annan sida, att reflektera mina färdigheter och mål framåt i livet med. Jag förstår att detta låter himla flummigt och lite svårt att förklara rakt ut. . Känns som jag befunnit mig i en annan dimension nästan.. Inlåst i en skola där man inte gör annat än att få inspiration, söka kunskap och verktyg, men också få råd man behöver och sen bara kör på. Som inför en stor show.. Man ska lära sig dansstegen, träna sångröst, välja ut kläder, våga göra fel, repa repa repa. Att känna att man är på rätt plats, bland likasinnade själar. Mot drömmen. Jag har ju bett om det där inre och känner att jag faktiskt kastades in i en värld av styrka. Känns som man blir guidad av de bästa. Mer klarsynt än på länge. Ska försöka att inte sväva iväg för mycket. Jag vet vad jag menar, som jag brukar säga. . Är det inte märkligt hur man kan tala med någon som inte är där? Märkligt hur man kan tänka så där telepatiskt, märkligt hur information kan exponeras. Njaa ovana kanske, men tar man kontroll över sig själv har man kommit långt. Det handlar väl främst om någon form av tillit. Jag brukar alltid säga att det är i tystnaden man finner svaren, men ställer du en fråga glöm inte att lyssna på svaret. Men ber du om hjälp, får du heller inte glömma att faktiskt ta emot hjälpen också. .