- Länk!
.
Vi alla har goda egenskaper och sämre egenskaper. Så är det bara.
Vi alla kommer att störa oss på varandra vid något tillfälle. Så är det bara.
Ibland har jag fått kritik för att jag Inte ger kritik. För hur ska h-n då kunna korrigera?
"Varför sa du inget?". Så jag uppmanades att våga uttala min kritik.
Men när jag Faktiskt då gav kritik, så togs det som att jag söndrar dennes värdighet..
En sådan balans blir ju såklart Omöjlig. Blir fel oavsett alltså...
Varför gav jag då inte kritik från början är för att jag väger inombords hur viktigt det är.
Min inställning är nämligen att mycket kan jag leva med.
Just för att jag tänker att Du har ju annat som du tycker är störande hos Mig.
Blir mycket lättare att mötas om man utgår ifrån sig själv också.
.
En del är braaa långsinta och bittra över gamla saker.
Istället för att man släpps in och får chans att visa att man växer framåt som person.
Vill man ha en människa nära inpå i livet, så går det inte vara sluten.
Det går inte springa runt och påbörja nya relationer heller, så fort det blir jobbigt.
Jag har gjort storsatsningar i mitt liv. Har fått kritik som pedant osv.
Kritik som var mot mitt hem, mig som person och även mitt sätt att leva...
Har tagit till mig all kritik och blivit en bättre människa. Även valt att ge utrymme
av halva mitt liv till en annan för Första gången i mitt liv.
Vilket som sagt är steg Ett om man faktiskt Vill ha en person nära inpå.
.
Man kan inte påstå man vill ha framtid ihop men inte mötas..
Man kan inte tro att det går att bygga på något varpå bara En öppnar upp..
Att komma in hos en partner i både hem och hjärta, men sen hålla sina egna dörrar stängda
är inte bara ologiskt utan ohållbart sätt att starta ett liv tillsammans på.
Jag har gett extra nyckeln till min dörr, till mitt hjärta och även utrymmen i mitt hem..
Vi båda gav varandra kritik. Men jag livstidsdömdes för mina ord.
Något jag sa för länge sen höll sig kvar och gjorde att jag straffades med betongmurar.
Någonstans på vägen blev det tråkigt med enkelriktad tillit...
Att dela mitt hem och mitt innersta hjärta med någon som stänger murar.
Någon som lever kvar i förgångna ord, istället för att se hur jag öppnar fler av Mina dörrar.
Bara en rädd människa flyr in i nya relationer när det blir för nära....
Jag tog till mig kritiken jag fick och lärde mig öppna upp mina dörrar istället.
.
Livet handlar ju om att ta till sig ord även det som smärtat.
Livet handlar om tillit till människor, eller helt enkelt förlora dom ur sitt liv.
Livet handlar om att växa. Att bli bättre. Visare och Modigare.
Mycket har jag lärt mig under mina år och det är för att jag tar till mig kritiken.
Vad vore vi utan Ärliga människor i vår närhet. Som vill oss väl.
Ibland svider det såklart, men kritik ifrån närstående sägs faktiskt med välmening.
Långsinthet och bitterhet uttrycks bara av osäkra personer...
För det krävs ju en viss styrka att inte se allt som personangrepp som sägs.
Framförallt ord ifrån de få som faktiskt valt att leva med oss Trots sin utdelade kritik.
Vad trångsynt jag vore om jag inte gav en chans till förbättring.
.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar