- Passande Lyrics
.
Idag vaknade jag upp med lite konstiga känslor inom mig.
Det sitter liksom ända in i själen på något vis och känns som ångest, sorg och svek.
Som att känna av på ett djupare plan, hur flummigt det än må låta..
Vissa saker vill jag inte känna av och det är väl nackdelen med att vara högkänslig.
Det blir en form av djupare intuition, skulle man väl kunna säga.
.
Dock är jag sällan i kaos och obalans, såsom adhd och borderline tex.
Jag är snarare dess motsats. Mer inåtagerande och tänker Noga innan jag säger nått.
Dessutom är jag väldigt öppen och mottaglig för alla detaljer.
Ser och hör allt. Även det som inte sägs. Ser lilla bilden likaväl som stora.
Kan komma in i ett rum och tydligt känna av att det varit bråk där tidigare samma dag.
Personer jag träffar läser jag av energi, kroppsspråk, tonfall, ansikte, kläder..
Kan även känna av folk på distans ibland. Ja känslan sviker aldrig.
Minnet är dessutom som en superkraft. Att vara sån här högkänslig är väl generellt
bra egenskaper i rätt sällskap och så länge jag får återhämta mig.
.
Jag är väldigt känslig för vilka människor jag har omkring mig.
Eftersom jag känner av hur andra mår inombords, kan fel sällskap bli en belastning.
När någon är ledsen är det såklart en positiv smärta att dela deras sorg.
Att ha lätt till empati är faktiskt bättre än att ha avsaknad till den. Medmänsklighet.
Det gör att jag ofta lyckas bli den där stöttande, förstående vännen.
Egentligen har jag bara en svaghet och det är kärlek. Därför blir jag sällan kär.
Att öppna mitt hjärta och mina större känslor, krävs ödmjukhet.
.
Senast jag var i kontakt med kärlek var då han sa att han är halv utan mig,
för att månaden efter skriva i min blogg att han sett sig som singel under alla våra år.
För att någon månad efter ännu en gång bli snabbt utbytt av någon annan tjej.
Alltifrån att ha sin nya yngre tjej posera i bh framför hans kamera.
Lett av övernattningar hos väninna och ja... Jag fattade iallafall vitsen ganska snabbt.
Detta ständigt sökandet efter yttre bekräftelse har jag svårt att förstå.
Alla hårda ord är såklart en sak. Men det är nog själva lojalitetssviket som för mig
sätter sig hårdast i slutändan. Att liksom aldrig vara den enda tjejen.
Samt den där berg och dalbanan där ord och handling aldrig riktigt stämmer överens.
Sånt som är så viktigt inom alla relationer. Kan man sen lita på nån igen?
Vågar man lägga sitt blottande hjärta i händerna på någon igen?
.
Att vara högkänslig som jag är, så krävs det bara lite mer tid.
Tid att göra sig redo och tid att sortera alla ofiltrerande känslor och intryck.
Tid att bearbeta sorg och tid att lita våga lita på kärlek igen.
Vad jag vaknade med för konstiga känslor idag, låter jag här vara osagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar