tisdag 22 november 2016

K Ä R L E K

.
Jag skriver ju emellanåt om den personliga utvecklingen.
Att ha en god självbild och kontroll över sin Egna person, är en stabil grund.
Men hur hanterar vi rädslan att släppa in en människa i vårt inre rum?
Att våga öppna upp oss för tillit och kompromissa i våra trygga livsutrymmen?
Men balansen i att samtidigt inte låta sig bli nått renoveringsobjekt.
Med empati och egna erfarenheter lär vi oss att läsa av våra medmänniskor.
Lyssna på deras inre och med respekt möta varandras behov.
Man skulle kunna kalla detta för den gemensamma utvecklingen.
.
.
.
.
Idag tänkte jag reflektera några tankar kring ordet. - Kärlek.
Vad är det egentligen? Kan kärlek innebära samma för mig, som för dig?
Vad är det som gör att en del håller ihop så där härligt länge?
När förälskelsen och pirret lagt sig så kommer ju en vardag tillsammans.
Fler sidor exponeras och umgås ni tätt, kan irritation uppstå.
Konflikter baserat på både likheter och olikheter smyger sig nu över relationen.
Lär ni er att hantera konflikterna så kan dessa fall föra er närmare varann.
Missförstånd behöver redas ut och kärleken behöver påminnas.
För de flesta är detta lättare sagt än gjort och det krävs ju att man möts.
Här kan vi påminna oss om att se vår Egna del av konflikten.
Hur hanterar du Din del och Vad är det som är så viktigt att strida om?
Kommer du ens ihåg vad som startade konflikten?
.
När det kommer till konflikter, så vill jag diskutera saken.
Oftast har det ganska lite med händelsen att göra och mer med bemötandet.
Ibland är ju hjärtat i behov av att få ventilera och Känna sig förstådd.
Möts du av motstånd, skapas onödiga frustrationer som lagras.
Som ni förstått via mina tidigare inlägg, är det viktigt att förstå saker och ting.
Klaga gärna på mig, såvida du har något Konkret att ge mig!
Vill bli medveten och utvecklas till det bättre. Har jag gjort fel, vill jag ta ansvar.
Men tomma ordkastningar utan större grund, löser väl inget...
Att påpeka någons fel, eller ännu värre påpeka sin irritation ut till Andra...
Då behöver man ha en värdig anledning, tänker jag.
.
Kan du ibland reagera där du känner mantrat:. "Nej inte nu igen!"
Din nya partner kanske gör något där din kropp signalerar gamla jobbiga minnen.
Kanske som i sin tur får Dig att reagera just såsom du tidigare gjort?
När du träffar en partner, vad tar du med dig in i förhållandet?
Hur mycket är bearbetat från tidigare liv? Vilka beteendemönster upprepar du?
Som du på ett omedvetet plan för med dig in i din nya relation.
Vad föll Du för hos din nya partner? .Vad föll partnern för hos Dig?
Tror det är ganska viktigt att stanna upp emellanåt och ställa dessa frågor.
Kanske skriva ner på ett papper och se svaren framför sig.
.
.
En annan viktig tankeställare jag vill lyfta upp är. din vision.
Funderar på vad det Du vill ha ut i en kärleksrelation. Hur ser din drömbild ut?
Jag tror nämligen att många förhållanden inte grundar sig i just Kärlek.
Kanske ersätter de en ensamhet. Kanske täcker det ett tomrum från tidigare.
Känslan av att känna sig bekräftad, kan också förväxlas med kärlek.
Består det mest av yttre attraktion, var har ni då kvar när vardagen kommer?
Så vad har du för förväntningar på en parrelation?
.
Jag tror det är viktigt att vi mår bra, innan vi inleder ett nytt förhållande.
Att läka gamla sår tillsammans, krävs av du möts av mycket hjärta.
Men att ha din nya relation som slagplank för gamla sorger, är väl inte rättvist?
Därför vill jag att du funderar på vad du vill ha ut av en relation.
När det stormar emellan er och ni höjer era röster för ännu ett desperat
försök till att göra er förstådda inför varann, är det viktigt att ha en stabil grund.
Där du vet orsaken till konflikten och orsaken till er relation.
Har ni sårat varann behövs det så klart ett ödmjukt bemötande av de såren.
Gör ni det? Eller strider ni på? Motargumenterar? Förnekar?
Har ni kanske slutat göra det som ni föll för?
.
Det sägs att män oftast älskar med hjärnan och kvinnor med hjärtat.
Där blir det lätt konflikter, där kvinnan försöker nå fram till hans stängda Hjärta.
Kommunikationsbrister hos de båda uppstår. Kan hjärna möta hjärta?
Kan tankar möta känslor? Kan logiken möta det ologiska?
Experter säger att vi kan dö av hjärtesorg. Smärtan slår med tid ut övriga organ.
För att läkas, behöver vi mötas av ett annat hjärta. Empati, förståelse.
Kärlek .från en medmänniska, kan heala all smärta.
.
.
Ju mer vi öppnar hjärtat för kärlek, desto mer sårbara är vi.
När man fastnat i ett ekorrhjul av sår och konflikter, så kommer säkerligen 
kärleken att avta, iallafall för den som älskar med hjärtat.
Hjärtat älskar av kärleksfulla ord och handlingar. Stänger sig för smärta.
När vi slutar agera kärlek, kan vi då förvänta oss att Få just det?
Om gnistan avtar, så vill jag nu återgå till tanken om hur allting en gång startade. 
Hur såg ditt liv ut när ni träffades? Hur levde du för att njuta och må bra?
Är du idag densamma person som din partner Föll för?
Vad sa och gjorde du Då för att vinna kärlek? För att fånga hjärtat?..
Som du helt, eller till för stor del har slutat göra.
.
När vi upplever svek och sorg ifrån vår partner upprepade gånger,
kommer hjärtat automatiskt att reagera med att stänga sig.
Framförallt om vi bemöts med oförstånd, som gör att vi känner oss otrygga.
Att stänga hjärtat innebär att vi tar oss fram med hjärnan.
Hur ska en kärleksrelation överleva utan hjärtats genuina värme?
.
Vi kommer att möta likheter, men också olikheter hos varann.
Ju mer vi släpper hjärnan och går ner i vårt hjärta, desto mer kommer vi förstå.
Att känna sig själv och kunna hantera sina för och nackdelar, är en sak..
Men att läsa av sin omgivning och möta varje individs behov, är en annan konst.
Det är bra när vi trivs med vårt liv. Vi kommer dock behöva anpassa oss.
När vi släpper in en till person i vårt hjärta, kompromissar vi.
Vi bygger ett rum till vår hjärtevän, där dennes vanor har rätt att få plats.
Låt dig dock aldrig bli ett renoveringsobjekt bara.
.
.
Så nu åter till den stora frågan - Vad är kärlek för Dig?
Fundera en stund och nämn några ord för dig själv som beskriver detta.
För mig är kärlek trygghet, tillit, respekt, kommunikation, att lyssna och mötas,
men Framförallt den varma känslan i hjärtat som får en att må bra.
En själslig kontakt där ord inte behövs, för man. Känner.
Någon att kunna vara både fattig och hemlös med, bara för man är rik på varann.
En inre lycka där två ödmjuka hjärtan möts. Det är kärlek för mig 
.
Kärlek är när vi lägger våra egon åt sidan.
Där vi går in i den andre och funderar ut vad som gör denne glad.
Du kommer veta din älskares ömma punkter och du vårdar dom med ömhet.
Hos dig kan man öppna sina djupaste sår och avslöja sina sanningar.
En trygghet du tyr dig till i de starkaste stormar och i de plågsammaste tårar.
Kärlek är att vilja och att få den man älskar, att må sitt allra bästa.
Kärlek är att utan fysisk beröring, röra varandra vid hjärtat.
.
Hemligheten till ett vackert yttre, är att ha ett fint inre.
Ett ödmjukt hjärta som gör allt för att se dig glad när du är ledsen. 
En värmande hand som signalerar trygghet enbart genom sin tysta närvaro. 
En lyssnande blick som får dig att le bara genom att möta den. 
I slutändan kommer du inte att minnas personen med det vackraste ansiktet. 
Du kommer att minnas personen med det vackraste hjärtat ♥
.
.
Så vad är det Du vill ha ut i ett förhållande? Vad är kärlek för Dig?
Älskar du med hjärnan eller hjärtat?

Inga kommentarer: