onsdag 6 juli 2011

Lock me up, Throw away the key?

Detta blir ett långt inlägg...

Jag känner mig väldigt Låst!
Inte många på bloggen vet om att jag är sjukskriven, 
för jag tycker inte man ska bli För personlig. Inte på Alla plan iallafall.
Tog mig en enorm tid att behöva inse att jag faktiskt Måste vara sjukskriven,
för det är INTE ALLS jag på något sätt!
Jag måste röra mig, måste vara i farten och det ska hända nått jämt,
och jag måste ha många olika folk omkring mig jämt.... DET är Jag!
Så ni kan förstå hur Svårt det då är att inse att man måste sitta sjukskriven....

Jag gjorde som så många andra i detta land, "gick in i väggen".
Jag är på väg tillbaka igen, så att säga. Till mitt rätta Jag.
Jag kan känna månad för månad hur jag igen orkar mer, mår bättre osv.
Jag har t.o.m i Maj, bett om att få arbetsträna! Det var Mitt intiativ!
Dom sa att det kommer ta ett tag, men huvudsaken är att det är igång.
Jag saknar mitt liv och jag saknar det jag hade!
 
Ju mer jag blir mig själv igen, frisk alltså, dessto mer klättrar jag på väggarna!
Känner också att jag är låst med hund!
Jag har ingen partner som kan lasta av mig, som alla andra verkar ha...
En partner som kan Ha hunden, då jag vill bort på äventyr lite spontant.
Partner vill jag inte ha Ännu heller, skulle bara känna mig Låst med det också.


Älskar ju Wilmer! Det är lite att jobba på fortfarande, 
han är en bra hund och kan bli kanon verkligen! Kan bli en drömhund!
Bara han får det han Behöver varje dag.
Men jag vill inte att min vardag ska bestå av Hund bara!
Han kanske måste ha mer uppmärksamhet än jag pallar att ge?
Jag måste ha variation.... Göra lite sånt, och sen lite sånt, sen göra annat igen.
Många olika bollar i luften helt enkelt. Då mår jag bäst!

Detta inlägget har jag påbörjat ett par ggr, men aldrig postat....
Skäms jag? Känner mig dum? Känner mig osäker kanske?
Känns som jag måste fatta ett beslut.... Eller Måste jag verkligen det?
Utan hund hade allt ju känns så Fritt och skönt!
Men jag ser ju så många fina sidor hos Wilmer. Han är en toppen hund!
Han behöver inget koppel, bara han får sitt dagliga behov. 
Men orkar Jag ge det?? Jag är ju trots allt ensam ägare också.
Egentligen skulle han bo på Landet. Gärna där dom har hästar och kanske höns. 
Dom får gärna ha katter med. Det Älskar han.
På landet behöver han inte heller koppel. För där finns inte mkt som stressar honom.
Han sköter sig galant som lös i såna miljöer som skogen, landet osv.
Han är ju ingen stadskille egentligen. Men Jag är en stadstjej.
It's my heart versus my brain....

Hur som helst, så är jag på väg till att bli frisk igen.
Men Kan inte dra iväg på saker/äventyr/event, utan att ha någon som tar hunden.
Gillar inte heller att Be folk omkring mig. Jag ska kunna själv!
Jag skaffade inte hund, för att Andra ska sitta hundvakt!
Men jag skaffade inte heller hund, 
för att Hans liv ska tas åt sidan, medan Jag lever....


Inga kommentarer: