Suck

Men vad ungen skriker hela dagarna i lägenheten intill!Dom har nån bäbis där tydligen och det är tydligen dom som sist klagade på Wilmer.Konstigt att värden inte säger att dom ska lämna bort ungen...Det skriks ju längre och oftare än Wilmer skällde som valp ju.Värden sa till mig att jag får skaffa kraftigt halsband eller ta bort hunden härifrån!Annars får du väl ha hunden hos en kompis eller nått, sa han
Han glömde att fråga innan inflytt, om jag har hund för att nämna.
Jag menade på vid inflytt, att Wilmer är valp och ännu liten..Han räknas som vuxen vid 2 år och tränas ännu."Ja men så länge kan vi ju inte vänta", svarade värden då.Men ungen då?? Som skriker i kanske en timma 1-2 ggr per dag.Den är ju inte stor än på bra länge, ska den lämnas bort också då??
Jag klagar inte på deras barn och menar på att det borde vara mer lika...Om deras barn låter ibland, så kan min hund låta ibland?Och värden kanske ska vara mer försiktig med sina krav och ultimatum!
Nu skäller ju Wilmer knappt längre, men händer det några Få skall så klagas det snabbt!Medan en unge ska få skrika högt i en hel timma, utan att nån klagar!Varför har man mer "respekt" då det är barn, kan man ju undra..För samma sak egentligen och samma krav på ägaren/föräldern att fostra sitt djur/barn till att vara tyst i en lägenhet!Men är det barn så klagar inte folk, men på en hund är det lättare!Även de som har ett skrikigt barn i detta fallet, klagade ju då min hund råkade göra några få skall.Inte i rad, inte råskällde eller så, utan det blev några skall...Det var kväll, men inte sent heller.Då hade Wilmer varit tyst i veckor och den stunden klagades!
Samtidigt som dom har en unge själva, som skriker jätte länge både dagtid och kväll.
Suck!