Sköna Vårdagen

.

Kom precis in nu.....
Var precis ute med Wilmer i solen, han fick bära en klövjeväska utan vikter i..
Tänkte så han har mer saker att koncentrera sig på, än bara omgivningen.
Tog lite foton upp på kullen, Wilmer tittade sig omkring och tog in dofter med.

Vi fick sen stanna till vid dagiset och jösses säger jag.
Fick stå där länge och med STORT tålamod.
En 'gammal' man frågade om han fick hälsa och jag sa att vi kan försöka,
och åtminstone att han lite får nosa på honom.
Så jag stod och prata en stund med honom,
och Wilmer vande sig med tiden, mer och mer...
Men i början så nafsade han mannen på benet lite grann och det är inte acceptabelt.

Många känslor som går igenom mig nu..
Jag tolkar det som att hans osäkerhet och rädslor gått långt så att han blir värre,
och fortsätter det så kan han bli ett rött zoon fall, vilket jag inte vill. Dvs aggressiv.
Jag tänkte på dagtid å sånt försöka gå ut precis som idag
och inte gå ifrån dagiset förän han är lugn.
Sen gå hem.. stanna inne och vila lite,
sen ut igen och upprepa. Det skulle nog vara bäst.
Använde godis idag, så kunde avstyra vissa
personer + cyklister å sånt, genom att avleda innan.
Mannen såg sen också att Wilmer var ju en rätt så söt och fin kille sen när han var lugn.
Han fick fånga godis i luften å sånt, och visa att han är lite mer än bara ett galet fall.








Retligt, pinsamt och stressande...
Har han blivit aggressiv?, går det lite tankar inom mig..
Jag är uppväxt med hundar, men aldrig ägt en egen och fostrat en egen.
Har ändå en viss kunskap, men min psykiska hälsa har nog
ibland hamnat i vägen så socialiseringen avtatt lite mer än den borde.
Nu när vi har börjat ta itu mer med socialisering igen,
så kommer det krävas mkt kraft och tålamod.
Haga är ett rätt så lugnt område, men som jag gick idag, så hände det mkt ändå.
Vid dagiset lekte barnen ute tex. Så bra träning att vänja sig vid det.

.