"Big Brother"

Så länge du mår bra och trivs, så är dina närmaste också glada!

Snart ska Wilmer på hundkurs igen.. höstens första dag.

Arne har haft inbrott i sin bil tidigt imorse nån gång, så kanske får åka bussen, 

tänkte lånat bilen annars, eftersom det regnar så mkt idag.

Fått reda på hur folk tolkar mitt liv genom att läsa min blogg, 

istället för att ringa upp mig och fråga rätt ut istället. 

Känns som att folk går bakom ryggen eftersom dom tycker så mkt om allt hela tiden, 

men sällan man får veta det själv lixom. Inte ärligt enligt mig.

Om du engagerar dig för mkt i andras liv,
så har du nog för mkt fritid?!

Bloggen dessutom som är som "Big Brother".. 

man delar med sig av veckans större händelser, 

och utelämnar de studer man sitter och inget gör tex. 

För så värst mkt händer det väl inte egentligen, men då det är nått, 

så vill man ju speciellt skriva om det. Som att vara ute i skogen med Wilmer tex. 

Försöker ju att inte låsa in mig bara, och istället GÖRA nått på dagarna, 

så jag inte försoffar mig. Är inte det bra? 

Har inte träffat så här mkt folk och sett så här mkt på länge ju..

Har även fått höra att jag ändrats pga de få jag umgås med..

Att man har samma intressen som nån annan är väl inte att ändras, 

utan att man gör nått gemensamt intresse bara? 

Träffar ju många olika människor nu då Wilmer finns i bilden, 

jämfört med var jag gjorde förut,

men enligt vad alla så säkert "BARA VET" om mig, så är det ju inte så.. 

Känns lite som man måste välja mellan vänner och familj med. 

Förstår inte hur så många kan sitta 30 mil härifrån och ha så mkt tankar 

och åsikter om mitt liv, utan att jag har kontakt med dom.. 

Känns rätt märkligt. Och bloggen kan man ju inte BARA läsa för att få inblick eller? 

Eftersom den bara visar DELAR av hela min vardag ju!

Lidköping är ju en så liten stad, där inget händer och 

det klassiska med människorna är ju att dom engagerar sig i vad grannen gör 

och hur den kunnat köpa sin nya bil. 

En anledning till att jag flyttade är ju allas analyserande i varför man gör si och så, 

plus hur alla pratar till ALLA, men så sällan till personen det gäller! 

Prata ut istället och låt andra få sanningen ifrån RÄTT person, 

istället för att hela stan går och har sina egna versioner om allt hela tiden!

Vissa kontakter av de som är 30 mil ifrån där jag bor nu, tycker att jag ändrats.. 

men det är ju för det första därför man byter stad?! 

Och för det andra så kanske man lessnar på att höra om hur fel det är på alla och allt jämt. 

Så man verkar lite ignorerande kanske. 

Man får höra mkt upprepande som man ju hört mkt förut, 

och då kanske man ser lite frånvarande ut, 

vilket som sen kanske tolkas som kallt, ignorerande, eller stöddigt på nått sätt?! Vet inte..

Här i Norrköping och den vardag jag lever i numera, 

så är det inte alls som i min förra stad, Lidköping.. här händer alltid nått nytt, 

alla är mestadels glada och gårdagen tillhör igår, 

för idag är en ny dag med massa nytt spännande.

Jag skaffade valp eftersom jag ville göra nått mer.

Var trött på att bara sitta här inne ensam jämt, 

så valde att ha en till i familjen och då dra ner på andra nöjen istället. 

Men då ska hela världen sitta och analysera om hur jag kan spara till allt! 

Sitter ju här med en pengabössa, 

precis som jag sparade ihop till egen tv och video som barn ju.. 

Då sparade jag ju endast av min månadspeng, så ingen större skillnad idag eller?!

Blir frustrerande med tiden då alla ska analysera ens liv hela tiden, utan att direkt veta ju! 

Det brukar heller inte spela nån roll med HUR man gör, 

eller VEM man umgås med, för alltid är det nått som stör andra i det.. 

Tezz, Arne, Carima... ja vem jag än är med och vad jag än gör med min fritid. 

Gör jag för lite så stör det folk och jag borde göra mer med mitt liv. 

Gör jag för mkt så undrar alla hur jag plötsligt kan göra så mkt 

och varför jag inte är vid datorn längre.. 

Köper jag en ny jacka på rean, så ska det analyseras om HUR jag kunde köpa den, 

fast jag ju inte köpt kläder eller annat på månader ju! 

Sparar man pengar så är det också konstigt, 

men då jag var liten och fick 700 i månaden så var det inget underligt 

med hur jag kunde spara ihop till tv och video på den lilla summan.

Har ju blitt under månad lovad besök flera ggr, 

men i sista sekund så får jag veta att det inte alls blir som vi pratat om och lovat. 

Så jag i sista minut måste fixa nån annan att gå på tex evenemang med, 

istället för den som bröt sitt löfte i det sista och 

då blir det istället surt om den jag valde att gå med. 

När jag länge vart tydlig om att jag valt att gå med DIG, 

och inte vill gå ensam, men ändå blir jag sviken de löften i det sista. 

Vart mer än en lovat och ångrat i det sista, 

men om tex ens egna familj sen inte vill besöka mig alls här i Norrköping, 

pga hur "konstig" jag blivit och 

alla tydligen ska prata om hur "konstig" jag blivit, det är ju sårande!

Försöker ju balansera vänner, familj, djuren och min egna hälsa på samma fat, 

men aldrig blir någon nöjd, för det ska gissas till vem jag är numera, efter flytten.

Flytten är det bästa jag gjort, 

den gjorde jag för att rulla igång mitt liv igen och få ny energi, 

det stör vissa andra som inte själva fått igång sitt liv och 

det vet jag flera stycken som sagt. 

Mitt liv är inte perfekt, men istället för att klaga så väljer jag att försöka agera 

så gott som går och kämpa för det lilla som ger mig lycka i min vardag,  

varför ska det vara en så himla stor synd för många andra?!

Ibland är jag sams med vänner och närstående, 

men ibland hamnar jag i jobbigare situationer där man bråkar eller så, 

men jag fungerar alltid så här att jag vill gärna ganska fort ta upp mina tankar 

och irritationer med vederbörande och försöka att reda ut det hela! 

Sen kan man släppa och gå vidare. 

Oftast har detta lett till att relationen blir starkare, eftersom man ju är ärlig och sånt.

Sägs att man blir som man umgås, och är det en vän på riktigt, 

så är det förmodligen för att man ju har samma intressen 

som man "blir som den andra"?! 

Bra vänner är ju oftast lika på intressen och sånt, 

annars blir det väl svårt att umgås på ett kul sätt?

Varför har alla närstående och 

även släkten alltid så låga förhoppningar om mig jämt?! 

Och varje gång jag lyckas med något, så tros det alltid att något måste ligga bakom, 

för Jojo lyckas väl aldrig på EGEN hand heller??? Familjens looser hela tiden!