.Jag har delat upp måndagen i två inlägg, eftersom dom är så olika,samt att det skulle bli enormt långt inlägg.Finns inte många foton till detta inlägget, så tyvärr mest text.... och VAD operationen gällde,det känner jag mig inte redo att avslöja offentligt på nätet.
Here we go....Måndagen började med att jag gick upp vid 6. Vi vaknade en timma tidigare än tänkt alltså.Denna morgon skulle det vara operation på sjukhuset för min del.Jag skulle förbereda mig innan. Skulle vara duschad.Fick inte ha nagellack, inte smink och inga smycken.Det skulle också tas en ipren och en alvedon, 2 timmar innan mitt besök med.Jag skulle fasta 6 timmar innan, så åt sista målet innan läggdags nån gång.Fick inte heller dricka, utan bara max 2 dl att skölja ner värktabletterna med.
Mamma var hemma hos mig och jag fick låna bilen iväg. Min tid var 9.30.Fick först fylla i ett papper med uppgifter. Om jag varit sjuk tidigare osv.Dom tog in mig efter en tids väntan och pratade med mig. Berättade noga vad som ska hända osv.Sen fick jag lägga mig där och få lokal bedövning på 3 ställen.Lugn musik var på också, för att man ska kännas sig lugn och bekväm. Bedövningen gjorde väldigt ont tycker jag. Inget kul alls! Men det hade dom sagt, att det kommer göra ont. 3 gånger fick jag genomgå det också.....Sen väntade vi 5 minuter på att den ska verka också. Dom hade förklarat att bedövningen innehåller adrenalin, för att det inte ska blöda lika häftigt.Detta gör att man istället får hjärtklappning som kan vara mkt läskigt!Jag sa att jag haft starka ångestattacker förut, så kan nog veta hur det känns.Med tanke på det, så kallade dom in en person som skulle hålla handen.En som finns där om hjärtklappningen blir för mkt osv.Som hjälper mig andas och lugna ner mig, för det är rätt kraftig klappning man får.
Bara några sekunder efter att bedövning togs på 3 ställen, så körde hjärtat igång!Hujedamej vad det klappade och andningen blev svår!Man kan jämföra med en Ren Panik typ..... Tårar kom också.Som en stark ångest var det faktiskt.Hon som var där för att hålla hand, frågade hur det känns och jag försökte få fram ljud.Hon sa att det syns väldigt. För pulsådern ända upp i halsen dunkar nått enormt mkt såg honoch jag är blek i både ansiktet och om läpparna.
Hjärtklappningen och det, höll på bara några få minuteroch då det gått 5 minuter sen, så var det dags att prova om bedövning fungerar tillräckligt för att köra igång operationen.Hon kände med nål, ifall det gör ont.Det var obekvämt... hon sa att det SKA kännas, men inte göra ont.Det var väldigt svårt för mig att avgöra om det bara kändes eller om det gjorde just ont.Men hon kände lite på flera sätt och sen körde igång!
Maskinerna ville sig inte riktigt och dom fick byta sladdar och prova sig fram.Men så körde dom igång och jag måste ligga precis jätte stilla.Det var instrument och allt i mig, som var obekväma också.Hon skulle bränna bort med en el-kniv och då hon började så ville sug-instrumentet inte suga.Så röken steg mot taket istället och det doftade bränt hår eller gummi.Världens rök moln såg jag, samt doften den förde med sig också då.Inte trevligt och jag började bli nervös........Ihop med att man hade haft den där hjärtklappningen så stark nyss,så var det svårt att återgå till normal och så. Man var skärrad, kändes som lite efter ångest osv.Det lilla hon skurit så att det rykt och doftar, hade redan känts en del.Fick lite ångest och panik.... kände för att säga, nä vi skiter i det här!! Ville ge upp!! Var så pass obehagligt och jobbigt, tyckte jag.
När sugslangen fungerade så körde hon igång på nytt. Oj oj, sa hon vid nått tillfälle, för det skvätte iväg blod åt fel hon än vad hon tänkt.So hon som skulle hålla handen, kom med en stor vit sopsäck, att fånga blodet i.Sen fortsatte hon, så dom fått ordning på det hela och hon skulle skära på flera ställen.Lite i taget och varje skärning så skulle jag ligga stilla de 10 sekundrarna det skulle ta.10 sekunder i smärta är rätt lång tid. Var mkt obehagligt detta!Om jag skulle rört lite lite, så hade hon kunnat komma åt annat och det hade inte vart bra.Men jag låg enormt stilla och försökte slappna av på flera sätt.Fick beröm både på andra undersökningen, samt på operationen, att jag är fantastisk på att slappna av.
När hon skurit överallt och kände sig klar, så kollade hon extra så att blodet var stoppat.Visst det kommer ju att blöda, men inte så mkt. Det hade stoppats, så vi var klara.Dom frågade igen hur det går med mig och så, jag var jag mkt bekväm. Chockad också!Men jag sa hela tiden så gott jag kunde, att det är obekvämt och allt.Att det gör ont också, sa jag.Det visste jag redan att även om jag har bedövning så kan det kännas viss smärta.Vilket jag kände också! Fyyy, aldrig igen, säger jag bara!
Dom frågade ofta hur jag mår och så... jag kände på slutet att jag mådde lite illa,samt kände mig plötsligt varm, yr och konstig.Att jag mådde lite illa på slutet, förklarar varför jag inte fick äta 6 timmar innan operationoch inte heller dricka nått. För om jag mår illa med nått i magen så spyr jag ju. Dom hämtade lite kläder och hjälpte mig väldigt mkt. Dom klädde på mig också.En person på var ände, så reste dom mig sen.Väldigt hjälpsamma och snäll personal hade jag. Jag fick akta mig för blod som låg där.Dom rullade in en sjukhus säng som jag skulle få ligga i och återhämta mig.Dom hjälpte mig upp på den och det fick gå mkt försiktigt.Hade inte så stor kontroll på kroppen som jag trodde heller.
Dom samlade mina saker och kläder och jag fick en morgonrock över mig.Så rullade dom in mig i rummet intill, där det var dämpad belysning och lugn musik.Hon som var utsedd att "hålla handen", tittade ofta till mig och var mkt vänlig och lugn.Hon hade alltid ett leende på läpparna.Hon sa också åt mig att jag kan trycka på knappen om det är något.Då kommer hon genast, om jag gör det. Sen la hon knappen intill mig. Hon sa också att eftersom jag inte ätit på så länge och inte heller fått dricka,så kommer hon in med lite kaffe och smörgås till mig.Det tyckte jag var väldigt snällt och det skulle också påskynda min återhämtning.Hon lät mig få ligga där lite först.Jag kände hur spänningar släppte och jag fick lite ångest faktiskt.Burit på detta problemet i typ 10 år också, men nu var det genomfört!Chock som släppte och tårar som kom......Jag berättade det för henne då hon kom tillbaka och tittade till mig. Hon frågade vad jag ville ha, kaffe eller te. Om jag har socker eller mjölk. Sen gick hon och förberedde detta till mig och sen tillbaka.
Foto från min säng, inne på 'uppvak'
Hon kom tillbaka med mitt mål.Det var två smörgåsar. En med skinka och en med ost.Sen kaffe med socker och sen ett glas päronjuice. Inte alls fel faktiskt.Hon körde min säng närmare bordet som var intill.Sen höjde hon sängens ryggstöd, eller ja... så man kunde sitta upp lutandes i sängen.
Rummet var fortfarande med mkt dämpad belysning. Den lugna musiken var visst på skiva,för skivan slutade sen att spela och då var det tyst.
Ungefär en vecka efter operation så ska sårskorporna lossna också.Jag kommer blöda nu i en månad, under läkningen.Men då sårskorporna lossnar, så kan det blöda mer än annars.Det kan vara konstigt och allt.Jag skulle hålla koll på vissa saker, så att allt stämmer.Är nått fel så måste jag ringa in, sa dom.
Om 4-6 veckor så får jag reda på om det var godartat eller inte.Det dom skurit bort skickas in på prover nämligen.Sen ska jag på kontroll igen om 6 månader, för dom ska se om allt är borta.Så det inte satt djupare än dom tagit. Isåfall måste en till operation äga rum framöver.Skulle det bli Så, ja då tänker jag låta mig sövas!Det var mer risk att bli sövd tydligen, men detta vill jag inte genomgå igen!!!
Sen framöver också så ska tätare besök göras.Så inget kommer tillbaka tex.Går man med detta för länge så kan det ju bli cancer.Jag har gått med detta i typ 10 år nu och det har smärtat och känts som en knöl.Även min dåvarande pojkvän undrade vad knölen var för konstigt.Men nu är den sjuka biten borta! Förhoppningsvis då.
Ja efter operationen i måndags, så tog jag bilen hemåt.Där var mamma och båda våra hundar.Vi tog lite kaffe och pratade. Jag kände mig fortfarande lite konstig, chockad, förtvivlad....
Så fick lugna ner mig lite medan vi fikade.Men sen var det bara resa sig och packa färdigt. Vi skulle nämligen lämna Norrköping.Mer om den resan, kommer ni kunna läsa sen i nästa inlägg!
Dagarna efter....Jag har ju blödit varje dag och det ska jag göra i en månad ungefär.Man känner sig lite ofräsch och så... blodet luktar järn och konstigt.Kan värka lite försiktigt på ett annorlunda sätt också... Jag förstår också vad dom menar med att jag inte får anstränga mig fysiskt.Jag mår väldigt konstigt om jag gör för mkt fysiskt faktiskt!Krävs inte heller mkt fysiskt, för att känna att det blev för mkt. Mår illa men på ett annorlunda sätt, obekvämt mående och allt.Då är det bara att varva ner direkt när jag känner så.
En enkel och lugn hundpromenad kan bli lite mkt fysiskt faktiskt.Men det kanske gå över, det är ju inte länge sen operation än så länge heller.Kanske tål lite mer framöver. Inte långt kvar till sårskorpor ska lossna heller..... fyyy....Antar att det kan göra lite ont, samt vara mkt otrevligt. Det skulle ju va något sånt.
Ger inte ut alla detaljer här. Vill inte bli För Personlig så här offentligt, men nu vet ni lite iallafall om detta.
1 kommentar:
Lilla gumman!! Verkar som att det gick okej ändå, trots omständigheterna! Krya på dig! *kram!*
Skicka en kommentar