fredag 26 september 2008

Vrinnevi


Igår tog jag bussen till Vrinnevi och valde att först stanna till på hundrastgården 
och sen ta skogen ett varv. 
Den ligger ju precis bakom där och Wilmer loves it!

Då vi klev av bussen vid kyrkan, och vandrade uppåt mot Vrinnevi, s
å mötte vi en liten sheltie tik på vägen faktiskt. Kul tycker jag! 
Tur också att Wilmer är kasterad, för hon löper sa den trevliga gubben som ägde henne. 
Man såg att Wilmer lukta men inte reagera så skönt det måste jag säga!
Hon hade liknande färger som Wilmer, men ljusare ändå, 
mindre i storlek och lite mer magomkrets.






Väl framme vid Vrinnevipark!



På rastgården var en liten hund, nån brunfärgad 
som var lite större än en chiuaua, men ras vet jag inte. 
Ägaren var nån utländsk kille på kanske 28 år eller så 
och vi hade tog kopplade först så dom fick hälsa. 
Han var lite osäker om hans hane kunde bli för gapig. 
Men jag tyckte hälsningen såg bra ut så.... 
 
Då kom en till hund precis innan vi släppte våra. 
En vit 'amerikansk pitbull' tik på 9 månader var det. 
En tjej som ägare och hon hade nån son med sig på kanske 6-9 år. 
Hon sa att hennes tik brukar komma bra överens med alla, 
så vi släppte lös alla tre och dom började busa. 
 
Wilmer cirkulerade mest runt oss alla i yrfart och körde vallnings tekniken istället. 
Han försökte få någon av hundarna att jaga honom, men ingen hakade på. 
Den lilla hunden och pitbullen små busade istället. 
Dom busade inte så värst länge, kanske 5 minuter eller nått och 
rätt var det var så stod hjärtat upp i halsgropen så det stod härliga till!!!
Den lilla hade väl vart uppkäftig och provocerande på nått vis mot pitbullen
och mer eller mindre tryckte på Fel knappar, så pitbullen fick nog! 
Det är ju trots allt en kamphund i blodet och HELT säker kan man nog aldrig vara.



Wilmer kommer överens med alla, för han har inga tecken på hat mot andra hundar.. 
den lilla va ju lite så att "försvinn ur min åsyn" 
och pitbullen stod till försvar typ. För helvete tänkte den!
Hemskt, för minsta lilla felbett och den lilla hunden med taniga ben
och liten på alla vis, hade lätt gått i bitar! 
Knak, hade det kunna säga på en blinkning om vi inte fått tag på dom! 
Dom är ju lösa på rastgård, men ändå var omkring oss, 
så alla försökte få tag i hundarna så dom skulle hindras så klart! 

Vi hann i rättans tid och den lilla va oskadd när allt va klart.. men stort utfall ändå blev det ju!
Wilmer skällde hysteriskt på avstånd och var i nått chocktillstånd!
Helt förtvivlad av all uppstressad energi från oss människor + hundarna i dödsfight nästan.. 
så rädd blev han och detta var första allvarliga fighten han vittnat till! 
Klart han blev osäker på vad som hände.


Pitbullen gick efter det, och hon skämdes som attan 
och bad killen med lilla hunden så mkt om ursäkt och även mig. 
Hon sa att pitbull har ju sånt hemskt rykte och 
hon släpper aldrig annars, men så händer detta! 
Så hon kände sig urdum och tänker ha kopplad hedanefter, alltid sa hon.

Men Wilmer och även den lilla hunden stannade på rastgården och killen frågade mig om 
Wilmer attackerar om den lilla säger ifrån. 
Jag svarade att han gör inget mer än att backar undan. 
Så dom fick leka med varann och det gick ju bra. 
Vi båda hade med boll till våra hundar, varav min var en pipboll 
och dessa bollar fick båda leka med. Jätteskoj! 
Man kunde se på Wilmer att han, precis som jag berättade förut, 
backar undan om den lilla gapar för mkt. 

Säkert tur att man har katt hemma också, 
för även om Oliver inte klöser så säger han ju ifrån om Wilmer 
blir för mkt och det är ju bra att Wilmer har med sig hemifrån. 
För möter man andra djur som säger ifrån så får ju inte Wilmer gå till attack, 
utan bara respektera och backa!


Jag är GLAD över hur Wilmer tacklar dessa situationerna!
Den lilla höll på att hugga Wilmer nästan på slutet, 
men ändå inget som kan gå alltför illa, men killen beslöt ändå för att Då var det dags att gå. 
Wilmer gav såklart inte igen då heller, 
utan gömde sig bara bakom bena och blev små förvirrad.


Sen blev det skogspromenad och därefter, bussen hem igen!


.

Inga kommentarer: