När Alwin tittar på mig i kvällssoffan och ser alldeles euforisk ut av tanken att
dra med sig ’lillmatte’ ut i svinkylan där gräset tindrar utav frosten där i fullmånens sken och kroppen
min sticker som i en isvak, gör mig påmind om varför sommaren är min favoritårstid.
Men vi hade ju en faktiskt en fin eftermiddag i höstsolen tänker jag.
En två timmars skogspromenad med fågelkvitter och grönska bland fallna löv. Bara Alwin och jag.
Nu sitter vi åter i soffan och myser oss varma tillsammans. En fin dag trots allt!
.
.
Igår var vi också på en solig skogsrunda, fast i ett annat område. De där stunderna är nått extra.
Gårdagen resulterade i ett litet videoklipp dessutom. .Du och jag Alwin 🧡🍁 .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar