Tidsfråga?

. Från en underbar period med mycket umgänge, till att de senaste tre veckorna plötsligt gå i min egna lilla värld. Förvisso är det efter omständigheter en vald ensamhet... Att inte möta sina tankar och känslor, kan skapa obalans inför framtid. Viktigt att knyta upp, stuva om, förstå och bearbeta sitt inre. Samtidigt människan är ett flockdjur och även behöver ett socialt liv. . Att satsa sitt allt, kan också innebära att man förlorar allt... Ja, jag befinner mig just nu i ett vilset läge, med tappad grund. Såsom om jag nu Vill vara social eller umgås, vilka finns då där? När jag stod utan mobil en hel vecka, hade Inget hänt. Inget mottaget sms eller missat samtal.. Enbart några uppdateringar. Myndigheter verkar vara mitt enda umgänge på senare... . Jag menar inte att man ska tycka synd om mig nu... Befinner mig bara i ett läge där jag funderar på vad fasen jag har kvar i denna staden och vad som håller mig Kvar här. Just nu känns det bara som att jag går runt och existerar, på egen hand. Att vara medveten, är första steget till Lösning, eller hur? . Min verklighet just nu, är att jag lite behöver börja om. Liksom bygga upp en värdig grund, med en meningsfull vardag. Vänner, arbete, sociala sammanhang och trygg kärlek med sin andra hälft. Att en dag få uppleva glädjen över tillökning i familjen. Men vad säger då att just Denna staden har rätt förutsättningar? . Just nu känns det som tunga moln hänger över mig... Liksom en förvirrad tid med sorg och förtvivlan över situationen. Men tillsammans med de .samtal. jag ju smått påbörjat, så kommer det säkerligen att skapas mer inre balans framöver. Att visa och erkänna känslor är ju faktiskt också en viktig process. Likaväl som att bli lyssnad på och känna sig förstådd. . Jag höjde min blick över dataskärmen i detta nu... En gammal vana typ, att lägga märke till det som finns i rummet. Liksom en kort stund av tacksamhet över det man har. Det jag ser idag, sitter dock mer i känslan ♥ .