Struggle

Känns som mycket inombords just nu.... Precis när jag skulle börja på en sysselsättnings plats på Heltid, så fick jag läkarintyg, där jag får landa. Tid att torka mina tårar och tid att tillsammans med samtal, bearbeta tyngder som skakat om min värld på senare. . Idag skulle jag förlänga, såsom vi kom överens om.. En läkare som dock inte är kvar längre och den jag idag fick prata med menade på att man inte kan skriva sjukintyg till en arbetslös. Hon tyckte även att fas3 plats inte är så jobbigt och kravfyllt. Att det är på heltid, samt ställer tusen krav och massa jobbsök, för att Få inkomsten, lät inte surkärringen övertygas. För såå jobbigt är det ju inte, tyckte hon. Vem är Hon att berätta hur kravfyllda dagar jag pallar just nu?! . Förlåt för min bitterhet och vissa ordval... Den är dock bara tillfällig. Inget jag mår bra av att hålla kvar vid. Jag grät under samtalet.. För när jag väl ber om hjälp, då har det gått långt! Fick iallafall en tid imorn kl 11. Annars får jag kontakta proffs. Dvs min förra avdelning (city kliniken), som är kompetenta på just psyke. De befinner sig vid cafe plaza numera, fick jag reda på. . . .

Idag känner jag för att dra ifrån stan.... Alla dessa nyfikna.  Alla dessa som tycker man Borde en jäkla massa. Känner mig inte förstådd här längre. Vilket ju får mig att dra mig undan. Att få börja om där man från början blir helt anonym, lockar faktiskt.... . Känns som att jag konstant kämpar (för det goda),  men i slutändan bara får höra att jag är, eller Gör Fel.