Gestaltning av en skugga

. Att springa på ett rullband. Som att stå still i mina skor. Se vägen framför mig andas, i solskenets major. Gestaltning av en skugga, sig ständigt ändar form. En kameleont i mina ögon, som ändras gång på gång. Med storm i ryggen, sig envist pusta på. En droppe regn, var visst min egna tår. . En låda sig kastas av stormens förakt. Över mig den landar, denna mörka lilla vrå. En tändsticka sig kämpa, i detta syreslösa rum. En låga i mitt mörker, en strimma av hopp. Att finna vägen ut, ur denna eviga komplott. . Hans hånfulla skratt sig eka mot kala väggar.
Vars närvaro släcker min enda låga. Att höra knackningar på utsidan, men inte kunna öppna. Finns där en dörr? Vart är nyckeln till dess lås? Vem är Han i sin praktfulla hållning att bedöma mitt värde på denna jord.
Vem är Han att skydda mig från ljusets inre ro. . Hjälteslag från ovan, envist bryta sig in. En öppning som jag skådar, en väg att slå sig fri. Lådan står stadigt kvar, men utan mig däri. På vägen jag istället vandra, med långsamma kliv. En landsbygd som är vacker. Fylld med harmoni. En äkta sol är bättre, än mörkrets parodi. . I dimma kan jag vandra, ty jag vet den tynar bort. För snart är allt det andra, enbart ett minne blott. Det ljuset som jag följer, fyller mig med hopp. Ingenting ska nånsin, få mig att ge upp. . © Josefina Dernsjö