Reunion ♥

I lördags blev det en återträff med Wilmer ♥ Det är strax över 2 år sedan jag placerade om honom. Numera bor han hos en underbar familj nordost om Örebro och han har hunnit bli 6½ år gammal. Mamma hade med sig Alwin och när vi åkte upp så gick det en massa tankar på huruvida Wilmer minns mig. Hur kommer han reagera? Minns han alla trick jag lärt honom?.. Små nervöst, konstigt, men också mycket förväntansfullt. . När vi parkerade bilen så kunde vi höra Wilmer direkt. Familjens yngre tillskott, Knutte hälsade så glatt på oss. Det såg ut som det rörde sig en massa i huvudet på Wilmer, men det tog inte många minuter förrän han kände igen oss. Det blev genast bus i trädgården.. oj vad han sprang! Både Alwin och Knutte hakade på. Runt, runt i världens fart! .

. Det blev fika på verandan. Vi pratade och skrattade.. Vilka underbara människor ♥ Wilmer kom ofta fram till mig när vi fikade. Jag såg i hans ögon att han var glad att se mig. Sen så ville jag testa om Wilmer kom ihåg våra trick. Han mindes Direkt! Som om det vore igår. Gud vad roligt! Plötsligt var vi i centrum där de alla tittade imponerat på oss. Att de har en Så smart vovve, visste de inte. Han har ju lydnad, samt agility i sitt bagage och skulle  faktiskt kunna gå riktigt Långt. Han är duktig! Familjens barnbarn verkade mycket intresserad att lära sig, så jag tror att hon blir Wilmer's nya tränings partner. . --> Se här ett gammal klipp när jag tränar Wilmer <-- .

. Foton knäpptes av, filmklipp spelades in... Detta vill man så klart minnas länge! . . När vi stannat i 3h var det dags att fortsätta bilfärden. Så snart vi gick mot trädgården igen, så började Wilmer förstå att vi är på väg att åka. Han blev plötsligt väldigt deppig. Han fick ett beteende som de inte kände igen, och man kunde tydligt se att han grät inombords. Jag sa hej då till Wilmer ordentligt, och det kändes i mitt hjärta att han visste så väl att han nu måste säga hej då till mig ännu en gång. Han var glad över att se mig, men ledsen att se mig åka. Vi kramade om familjen och vi delade lite tårar ♥ . Tårar av glädje, empati och kärlek, trots situationen. Han har det så bra där han bor nu. Det känns underbart! Vi alla tyckte detta mötet var otroligt trevligt och kom överens om att det får gärna ske fler gånger. Så fortsatte bilturen... Sicken lördag det blev! Konstigt, men fantastiskt roligt att se hur han har det! Jag kan också meddela att Wilmer sov ut dagen efter och han var sen sig själv igen ♥