Ensamhetsträning

 Wilmer reagerade på några som höll på i trappen...Jag fick inte pyssla eller nått, för jag fick ständigt släppa alltoch det får man ju göra när man fostrar djur, eller barn.Passade på att börja smått att vänja honom vid sovrummet.Alltså ensamhetsträning i små steg!
Hans stress minskar då han är ensam på mindre ytor,så jag kommer att köra med att han är ensam i sovrummet då jag går ut.Den dagen han sen kan det bra, så ska jag öka så att han kan vara själv i hela lägenheten.Men nu får han panik och det är lättare att öva i sovrummet.

Börjar med att han ska kunna vara i sovrummet fast att jag är hemma.Vi är ju nyinflyttade, så jag ville vänja honom vid lägenheten innan denna träning,men nu börjar jag lite försiktigt, genom att han skulle ligga i sin säng i sovrummet.Jag lämnade honom där inne med dörren på glänt, så han ser mig i vardagsrummet.Detta är så han vänjer sig lite smått med att vara ensam i sovrummet.Försöka finna en trygghet i att det är okej att vara själv där.Reste han sig, så bad jag honom lägga sig igen. 

När han utan problem klarar av att ligga i sovrummet då dörren är på glänt,så kommer jag ge mig på att han ska kunna vara i sovrummet,då dörren är stängd, men jag är kvar i lägenheten.Då kommer jag göra lite pyssel, så han hör att jag är där.Men han ska kunna känna sig trygg att vara i sovrummet utan mig, med stängd dörr.Utan att skälla, för det gör han om han blir lämnad ensam.Så snart han klarar detta bra, så kommer jag försöka att gå ut ur lägenheten.Jag kan ju ställa mig nedanför sovrumsfönstret och lyssna om han skäller tex.