lördag 2 maj 2009

På en sekund kan livet ändras totalt!

.

Vi gick mot bilen och var några meter ifrån bara..
men kunde inte se bilen för skogen, fast vi var nära.
Det var naturrestervat, så stort och mkt skog som sagt.
En grusväg som man kan åka långt in i skogen på, och parkera intill.
Sen är det lixom skog på var sida av grusvägen,
vi har spenderat dagen på vänster sida.
Sen gått in en bit för att finna det perfekta grillstället då.





Klockan 18.52
Men när vi går mot bilen och är nära nu, så knastrar det i grenarna till vänster...
Rätt vad det är så kommer två hjortar fram precis några Få meter ifrån oss!
Häftigt var det! Dom var ju så nära oss!
Dom sprang iväg, men Wilmer som var lös, triggades, så sprang efter och skällde!
Jag ropade på honom att stanna och han halv lyssnade,
men rusade faktiskt efter hjortarna....
Han skällde under tiden han jagade dom,
vi fortsatte gå mot bilen de sista metrarna som var kvar, men samtidigt ropar..
men hör ett tjut ifrån Wilmer, som han kan göra om man tex
råkat trampa honom på tassen, och därefter var han total tyst!
Vi kastar snabbt in grejerna i bilen, för vi var redan där..
Sen går längs grusvägen och ropar och letar.....
Inte ett ljud!


Det är bra pli på honom för att vara 15 månader,
men även den bästa kan göra fel ibland...
Efter 15 minuter och ingen syn att honom, inget skall, inget ljud, ingen hund....
kom paniken.. började gråta lite i smyg, skaka och
fick för mig att han antingen skadat sig eller sprungit allt för långt!
Han skällde ju då han sprang efter hjortarna,
men då han kom bortom synhåll så hördes ju dey där tjutet
och sen var det knäpptyst HELA tiden därefter,
så han kunde skadat sig ju.. inte ett ljud hördes alls, då vi lyssnade!


Att inte veta om han ligger skadad, eller om han är långt borta,
vilket håll han sprang åt osv, är .. läskigt!
Förmodligen sprang hjortarna över in i andra skogen, där vi Inte varit i.
Så bara han inte springer in långt.... Eller sprang dom in på vänster sida??
Eller sprang dom en bit på grusvägen och svängde av
in i vänster Eller höger skog längre bort???


Paniken ökar inom mig och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna mer!
- "Tänk om vi inte hittar honom",
fick jag fram med darrande röst och bultande hjärta.
Det hade nu gått 15-20 min och trots både letande och massa rop + visslingar,
så inget resultat, inget ljud ännu heller....... lever han???
Började leta efter kropp i närheten, eftersom nått kan ha hänt då han tjöt..
Tänk om vi finner en skadad eller död kropp i mossan??
Eller lever han? Han sprang bara långt in efter dom, kommer vi hitta honom?
Det mörknade snart, och inte En Enda lyktstolpe finns i denna skogen!
Det skulle bli totalt bäcksvart! Det har jag sett förut!


Tankar rusade runt i mig......
Finner jag en kropp eller finner jag honom inte alls???
Åker jag hem utan min älskling??? Fan vad jag älskar dig Wilmer!!!
Jag tänkte på alla de foton som tagits under grillningen i skogen...
Är dom de sista jag får se av honom???
Jag kan Fan .INTE. åka hem utan honom, tänkte jag!
Skrev ett sms till min mamma, att ringa runt till alla medium som finns.
Nån måste kunna peka ut plats eller känna om han lever,
eller va Fan som helst! Desperat var jag nu!
Fler tårar kom och hjärtat ökade ännu mer..
Jag ville inte störa mamma med att han sprungit bort i skogen,
men hade inget val kände jag, för samtidigt som jag ville leta,
så visste jag inte åt vilket håll och samtidigt som jag ville stanna vid bilen.
Så gick fram och tillbaka på grusvägen och letade strax intill... ropade och grät!



Klockan 19.22
30 minuter efter försvinnandet, då jag precis brutit ihop vid bilen,
. hördes ett skall, jag sprang och ropade för att hålla kontakten...
I skogen till höger, uppe på de höga klipporna som fanns där.. där uppe stod han!
Han hade spårat sig tillbaka till bilen!!! .TACK!!!!
Tack vare att jag övat nosen sen han var liten!

Jag sprang mot honom, upp mot de höga klipporna
som han stod på i skogen, det var svårt att klättra men tanken
var ingenstans mer än att jag måste ha honom!
Upp och försökte få min chockade hund till mig...
Sen omfamnade honom med tonvis av glädjetårar!
Trodde jag mist honom för alltid!


Kollat nu under kvällen, på gps sändare till hund, för detta får inte hända igen!
Vi åkte direkt hem, jag pratade med mamma i telefon om att han är tillbaka..
Han sattes först i bak i sin hundbur, men vi fick stanna på grusvägens slut,
så jag fick ta fram honom till mig i framsätet! Ville vara honom nära!





Hur tränar jag nos då??
Gömt mig bakom träd osv så han ska finna mig med hjälp av nosen.
På elljusspår också, då jag försvunnit när han inte ser, å måste hitta mig.
Även söka godisar osv osv ..


Glöm Inte, .TRÄNA. nosen, det hjälper faktiskt!!!
Tänk er, han är 15 månader och sprang över till skogen
på andra sidan grusvägen, där vi .INTE. gått alls!
Han måste ha nosat sig tillbaka på det spår han tog..
På 30 minuter hinner man springa långt,
speciellt i det snabba fart som både hjortarna och Wilmer har,
men trots att vi inte gått där så fann han tillbaka av sin doft,
som han lämnat då han sprang! .Tack Tack Tack Tack!!!!!





7 kommentarer:

Anonym sa...

Tänk på i fortsättningen att en hund för aldrig vara lös i ett naturreservat.. där gäller andra regler.. Hunden ska allid sitta fast i koppel i ett naturreservat.. Där gäller inte "som om den vore kopplad" utan den ska verkligen vara kopplad..

Hemmet Är Min Borg sa...

tur wilmer hittade tillbaka ,usch,de får inte hända mer fy så obehagligt

Anonym sa...

En hund ska alltid vara i koppel om det inte är inhägnat område typ rastgård.....Tänk på alla som är livrädda för hundar o små barn som bara tror gott om lösa hundar....Skärpning....

Josefina sa...

Har inte hunden lös då heller. Inte bland barn och inte bland människor, ifall nån är otrygg i tanken.

Endast om jag är i hundrastgård eller vet att jag är där andra inte är. Djupt in i en skog tex.

Svenskar har ju bara negativa saker att skriva om verkar det som... NÄR folk väl orkar bry sig om att kommentera så är det ju anonymt och med massa negativt man ser i det hela. Som att man letar fel.
Mena mest med inlägget att det är bra att öva sånt, för jag vet hundar som rymt, eller som slinkit undan osv osv och inte hittar tillbaka.

Nu hände detta då vi var vid bilen och EN av de kommenterande ser det bra i händelsen

johanna sa...

fina bilder

Carl-Arne sa...

Den halvtimmen när vi letade och ropade efter Wilmer kändes som många timmar. Vad rädd man blir när sånt händer.

Josefina sa...

Tack Johanna!

De togs med digital kamera, blev fantastiska färger i naturen ;)